Det finns så många saker och situationer som påminner om dig. Lukter, maträtter, ansiktsuttryck och mycket mer som gör att jag inte kan sluta hoppas. Hoppas på att ett mirakel sker och att du en dag kommer tillbaka till mig.

Det värker, gör ont, skaver och river upp mig inifrån när jag tänker på dig och det tomrum som du lämnat efter dig.

Jag har inte mycket saker kvar från dig, det finns mycket som jag önskar att jag hade. Men bilden av dig i min plånbok gör att du alltid finns med mig var jag än är och går. Mer och mer ser jag likheten mellan oss och jag är så glad att jag liknar dig så mycket som jag gör!
Att vi fick den tiden med varandra får mig att bli varm och lycklig. Om det inte hade hänt hade jag inte kunnat släppa tankarna om allt vi behövde prata om och reda ut. Livet är inte rättvist, livet är en berg och dalbana där vi inte kan bestämma när uppförsbackarna och nedförsbackarna kommer. Tyvärr får man inte bestämma hur man vill ha det här i livet, oväntade vägar dyker upp när man minst anar det.

Vissa saker slutar aldrig att göra ont..men jag minns alla bra stunder vi haft och all kärlek jag fick av dig.

Jag trodde aldrig att jag kunde göra dig stolt. Men nu vet jag att du var stolt över mig, att du alltid älskat mig och att även du önskade att vi hade mer tid än den vi fick.

Jag hoppas att du har det fantastiskt vart du än är.

Jag vet att du hälsar på mig då och då för att kolla till mig.

Jag vet att du alltid stöttar mig och följer mig genom livets vägar.

Jag älskar dig oändligt mycket och saknar dig av hela mitt hjärta och kropp.

Jag vet att vi kommer ses igen en dag, även om det är många år kvar.
Så vänta på mig pappa, vänta tills jag kommer och välkomna mig med öppna armar och värme.

♥